Lärorika dagar på Sekou Touré

Hamjambo!

Sista dagen på förlossningen var lugnare och vi blev mer bekväma i situationen. Ett tag stod vi alla i ett bås var och stöttade kvinnorna i deras förlossningsarbete och barnmorskan sprang mellan oss och vi fick ropa till henne då vi började se huvudet på bebisarna, för då det var dags att föda. Johanna blev åter nedsprutad med fostervatten, men den här gången var hon mer förberedd med förkläde och stövlar.

Vi var med om en nyförlöst pojke som inte andades då han kom ut. Jennie och Louise blev tillsagda att snabbt springa iväg med bebisen till sängen med värmelampor där vi i ren panik försökte gnugga liv i den lilla patienten, som tur var kom barnmorskan till slut och började suga upp slem ur hans lungor, ventilera och gav några kompressioner. Plötsligt började bebisen kippa efter andan, han började få färg och till slut började han skrika. Och vi andades ut i en lång suck.

Under två dagar har vi nu varit på barnavdelningen vilket har varit ganska överväldigande med många väldigt sjuka barn eftersom barnen kommer in i ett väldigt sent skede i sin sjukdom. Två barn med sina mammor/mormödrar får ofta dela säng då det finns för få sängplatser. Eftersom det är många barn och mycket att göra springer personalen fram och tillbaka på avdelningen, och det är svårt för oss att veta vad vi ska göra. Dessutom har vi inte tillräckliga kunskaper inom barnsjukvård, därför tackar vi nej när vi titt som tätt blir tillfrågade om vi vill sätta PVK:s eller ge injektioner. Detta har sjuksköterskorna på avdelningen svårt att förstå, men vi försöker förklara för dem att vi inte får göra detta under vår grundutbildning i Sverige. I brist på arbetsuppgifter har vi istället börjat hänga med läkarstudenterna från universitetssjukhuset i Bugando några km utanför Mwanza, som har praktik på Sekou Touré. Dessa driftiga studenter har tagit oss under sina vingar och vi har fått sitta med och lyssna på fall-rapporteringar, följa med på ronder och följt många livliga diskussioner om olika diagnoser. Studenternas lärarinna är en amerikansk specialist inom pediatrik och hon är fenomenal på att grilla sina elever! Vi har blivit glatt överraskade då det visat sig att vi inte är helt ”lost” när det gäller mätvärden, diagnoser och differentialdiagnoser.

På fritiden orkar vi inte göra så mycket, umgås med vår trevliga granne Julia från Pakistan, går till marknaden och övar på våra prutnings-färdigheter men likaså swahili-färdigheter. Annars slappar vi mest, läser och tvättar våra kläder i dettol *.

Jennie, Johanna och Louise

Dettol: Desinfekterande medel som är bra för allt! Används bland annat som sårtvätt, mot mjäll och akne, vid barnmorskearbete, kroppstvätt och hushållsstädning.

Bilder

Vi försöker göra ugali, tanzanianska basfödan gjord på majsmjöl och vatten.

Midsommar

Vi har firat midsommar med att spendera vår första praktikdag på förlossningen och BB. Jennie fick massera fram mjölk ur bröst, Johanna blev nedsprutad av placenta och Louise blev utskälld för att hon inte utfört någon vaginal undersökning på en kvinna i förlossningsarbete.

Är nu hemma efter en kaos-dag då vi fick se många förlossningar och få barnmorskor. Det var två barnmorskor på 8 bäddar. Bäddarna räckte inte alltid till och det var många kvinnor som var nära att föda på golvet. Det var även många som födde sina barn utan någon barnmorska i närheten, vi var en aning bortkomna. Vid ett skede låg en kvinna på golvet i förlossningssmärtor en annan stod och höll på att föda och alla bäddar var upptagna. Sammanlagt tre barn kom in med deras mödrar som fötts hemma eller på vägen till sjukhuset. Det är svårt att hjälpa till när man inte är utbildad barnmorska, men vi försöker hitta sätt att stödja så gott vi kan. Exempelvis försökte vi hjälpa en kvinna i stora förlossningssmärtor som låg ensam i ett undersökningsrum. Johanna och Louise stod och diskuterade ingående hur de skulle få upp en termosflaska för att kunna ge te till kvinnan. In kommer tio amerikanska läkarstudenter i rummet och får se två västerlänningar som har sina vita region-skåne kläder och handskar på händerna, vilket gav intrycket av att Johanna och Louise är proffs på att förlösa barn och att de stod och diskuterade hur de skulle gå vidare i förlossningsarbetet. Men i själva verket handlade diskussionen om hur man får upp korken på en termosflaska.

Glad Midsommar!

Jennie, Louise och Johanna

Bilder

Veckan som gått

Hejhej!

Nu har vi flyttat från St Dominic’s Pastorial Centre, ett hostel där vi har bott de senaste fem nätterna och som drivs av en kyrka, och har nunnor som springer överallt.  Nu har vi flyttat till Treehouse B&B, där vi har fått en egen liten drömstuga med en terrass som har  utsikt över Victoriasjön och med eget badrum och kök, superskönt! Treehouse ligger knappt 30min från stan, på en höjd med skönt avstånd från trafik och stadshets. Nu kan vi äntligen laga egen mat och personalen här är jättetrevlig samt att vi fick en liten hund på köpet. Under veckan som gått har vi fått väldigt fina vänner, framför allt Evodiah som vi hade mailkontakt med redan i Sverige. Hon och hennes familj har visat oss runt i staden, bjudit in oss i deras hem för söndagsmiddag, hjälpt oss hitta det nya boendet och tagit oss till den lokala marknaden där vi fick hjälp att handla utan ”mzungu”-pris*. Det var en stor marknad med allt man kunde tänka sig, med mycket närodlad frukt och grönt som papaya, ananas, melon, bönor, ris, bananer mm.  

Vår andra dag i Mwanza gick vi till Seko Toure Regional Hospital och fick en rundvandring. Sekou Toure är ett offentligt sjukhus och består av många mindre hus, där vart och ett är en egen avdelning. Här finns bland annat mödrahälsovård, barnavdelning, operationsavdelning där främst kejsarsnitt genomförs, internmedicin, diabetes, tandläkarmottagning och neonatalavdelning. Sjukhuset är fint, men det skiljer sig mycket ifrån svensk sjukvård, exempelvis har vi fått sitta och vika gasbindor och patienternas anhöriga får själva ta med mat och dryck till dem. Patienterna kan betala extra och därmed få ett eget rum, detta är det dock få som har råd till, istället har de en egen sjukhussäng i en sal tillsammans med cirka 12 andra, utan gardin eller något som avskärmar, med andra ord inget privatliv alls. Sjukhuset är under ständig utveckling och de har nya avdelningar på gång, exempelvis en helt ny psykiatri avdelning.

Vi har stött på många trevliga och roliga människor längs gatorna i Mwanza. Vi har snabbt fått lära oss de långa hälsningsharangerna, och blivit något chockerade av de abrupta avsluten av samtalen efteråt. Många går bara iväg utan ett ord. I nästan en timme fick vi sitta med en man som utan andningsuppehåll förklarade hur mycket han skulle vilja ha en svensk fru, och på olika sätt gav argument för varför han var en bra framtida make. Bland annat slängde han ur sig ” I love equality between men and women. I mean, how can I treat a woman bad when she came from my ribs?”. Och med detta avslutar vi vårt första inlägg från vackra Mwanza i Tanzania.

Kwa Heri!

Johanna, Louise och Jennie

*Mzungu betyder vit europé på Swahili, ofta brukar försäljare på marknader och dylikt höja priser för vita turister.