Bilder

                       Vi och vår guide Pascal sitter inne i den lilla hyddan hos medicinkvinnan på Ukerewe.

                                                   Medicinkvinnan

                                         Den lokala puben där de serverade lokalbryggd.                               

                                        Utsikt över Mwanza

Bättre sent än aldrig

Den gångna veckan har vi varit på sjukhusets Gynekologiska avdelning. Precis som tidigare är det mycket nya intryck och många trevliga nya människor att lära känna. Avdelningen är uppdelad i två delar, den ena för aborter (som endast är lagligt i Tanzania om en fullgången graviditet kan innebära livsfara för kvinnan) och den andra för diverse gynekologiska sjukdomar. Dessvärre har dagarna kantats av många traumatiska händelser och många sorgliga livsöden. ”Den kvinnliga smärtan” som Louise och Jennie skrev om i sin C-uppsats är här mycket påtaglig, både i form av att som ung kvinna bli gravid och tvingas till ett allt för tidigt vuxenliv utan stöd från barnets pappa eller sina egna föräldrar. Eller att bli tvingad till abort pga allvarlig malaria, eller att inte ha råd att köpa mjölkersättning till sitt nyfödda barn när bröstmjölken inte räcker till. Att vara mamma i Tanzania är mycket ärofullt och det är den högsta statusen man kan ha som kvinna här. Ju fler barn desto mer respekt. Ett tecken på detta är att mamman automatiskt döps om av omgivningen efter namnet på sitt förstfödda barn, ex. kommer den nyblivna mamman till dottern Grace att kallas Mama Grace av alla sina nära och kära.

Många kvinnor kommer in till avdelningen efter att ha utfört hemmagjorda aborter, som oftast även är ofullbordade. Detta kan ge ödesdigra konsekvenser, och sjuksköterskorna har berättat om när unga flickor i 14-16 årsåldern kommit in efter hemmagjorda aborter och skadorna varit så stora att deras liv inte kunnat räddas.

Förra helgen var vi på ön Ukerewe vilket är den största ön i Victoriasjön. Det tog ca 3,5 timme med båt från Mwanza ut till ön. Ukerewe är bland annat känd för sin höga population av albinos där de förr lämnades bort av sina familjer och kunde få en fristad, dock träffade vi aldrig på någon, vet inte om det är bra eller dåligt då de i vissa fall hålls gömda. Ön har en befolkning som uppgår till ca 500 000 invånare och Nansio heter öns enda stad. Vi spenderade en natt på ett av öns två hotell, och spenderade första dagen med att cykla ca 3mil ut på landsbygden. Aldrig förr har vi känt oss så populära, med vuxna och barn som ropande efter oss och följde oss antingen springandes eller på cykel. Det kändes nästan som om vi cyklade ett lopp och hade en stor påhejande publik längs hela vägen. Andra dagen gick vi upp tidigt för att åka till ett kooperativt kokosnötsplantage driven av byns invånare. Därefter tog vi oss till Chiefs Palace, ett stort vitt hus med fladdermöss och fladdermössbajs på hela övervåningen. Till vår stora besvikelse var inte själva Chiefen där utan han bor och jobbar i Österrike och är gift med en tyska!

Innan vi tog båten hem besökte vi även en traditionell medicinkvinna på hennes gård. Först fick vi sitta och vänta i en timme, sedan blev vi inbjudna i hennes lilla lilla hydda. Vi fick sitta där och ställa frågor. Det visade sig att denna medicinkvinna drömde om sina patienter, om hur hon skulle behandla dem och om de skulle bli friska eller ej. Vi hade mycket kluvna åsikter om denna kvinna, dels kände vi avsky för hennes arbete som skadar så många människor och tar så mycket pengar ifrån dem. Men å andra sidan såg vi hur mycket hon trodde på sina krafter och verkade vilja väl, och i den mån är hon som vilken hälsovårdsarbetare som helst.

Johanna, Louise och vår vän och granne Julia gick ut för första gången igår kväll. Tydligen skulle en tjock kongolesisk Bongo Flava* artist dansa och sjunga på ett hotell i stan. Men istället var det två unga killar som sjöng swahili-covers hela kvällen. Vi hade roligt och det var kul att komma ut och träffa folk.

Hoppas alla ni där hemma har det bra/ Kwa herini!

*Musikstil ursprungligen från Dar es Salaam som är omåttligt populär här. Musiken är en blandning av amerikansk hiphop, afrikanska rytmer, R&B, reggae, dancehall och andra tanzanianska musikgenrer.

Bilder

Lärorika dagar på Sekou Touré

Hamjambo!

Sista dagen på förlossningen var lugnare och vi blev mer bekväma i situationen. Ett tag stod vi alla i ett bås var och stöttade kvinnorna i deras förlossningsarbete och barnmorskan sprang mellan oss och vi fick ropa till henne då vi började se huvudet på bebisarna, för då det var dags att föda. Johanna blev åter nedsprutad med fostervatten, men den här gången var hon mer förberedd med förkläde och stövlar.

Vi var med om en nyförlöst pojke som inte andades då han kom ut. Jennie och Louise blev tillsagda att snabbt springa iväg med bebisen till sängen med värmelampor där vi i ren panik försökte gnugga liv i den lilla patienten, som tur var kom barnmorskan till slut och började suga upp slem ur hans lungor, ventilera och gav några kompressioner. Plötsligt började bebisen kippa efter andan, han började få färg och till slut började han skrika. Och vi andades ut i en lång suck.

Under två dagar har vi nu varit på barnavdelningen vilket har varit ganska överväldigande med många väldigt sjuka barn eftersom barnen kommer in i ett väldigt sent skede i sin sjukdom. Två barn med sina mammor/mormödrar får ofta dela säng då det finns för få sängplatser. Eftersom det är många barn och mycket att göra springer personalen fram och tillbaka på avdelningen, och det är svårt för oss att veta vad vi ska göra. Dessutom har vi inte tillräckliga kunskaper inom barnsjukvård, därför tackar vi nej när vi titt som tätt blir tillfrågade om vi vill sätta PVK:s eller ge injektioner. Detta har sjuksköterskorna på avdelningen svårt att förstå, men vi försöker förklara för dem att vi inte får göra detta under vår grundutbildning i Sverige. I brist på arbetsuppgifter har vi istället börjat hänga med läkarstudenterna från universitetssjukhuset i Bugando några km utanför Mwanza, som har praktik på Sekou Touré. Dessa driftiga studenter har tagit oss under sina vingar och vi har fått sitta med och lyssna på fall-rapporteringar, följa med på ronder och följt många livliga diskussioner om olika diagnoser. Studenternas lärarinna är en amerikansk specialist inom pediatrik och hon är fenomenal på att grilla sina elever! Vi har blivit glatt överraskade då det visat sig att vi inte är helt ”lost” när det gäller mätvärden, diagnoser och differentialdiagnoser.

På fritiden orkar vi inte göra så mycket, umgås med vår trevliga granne Julia från Pakistan, går till marknaden och övar på våra prutnings-färdigheter men likaså swahili-färdigheter. Annars slappar vi mest, läser och tvättar våra kläder i dettol *.

Jennie, Johanna och Louise

Dettol: Desinfekterande medel som är bra för allt! Används bland annat som sårtvätt, mot mjäll och akne, vid barnmorskearbete, kroppstvätt och hushållsstädning.

Bilder

Vi försöker göra ugali, tanzanianska basfödan gjord på majsmjöl och vatten.

Midsommar

Vi har firat midsommar med att spendera vår första praktikdag på förlossningen och BB. Jennie fick massera fram mjölk ur bröst, Johanna blev nedsprutad av placenta och Louise blev utskälld för att hon inte utfört någon vaginal undersökning på en kvinna i förlossningsarbete.

Är nu hemma efter en kaos-dag då vi fick se många förlossningar och få barnmorskor. Det var två barnmorskor på 8 bäddar. Bäddarna räckte inte alltid till och det var många kvinnor som var nära att föda på golvet. Det var även många som födde sina barn utan någon barnmorska i närheten, vi var en aning bortkomna. Vid ett skede låg en kvinna på golvet i förlossningssmärtor en annan stod och höll på att föda och alla bäddar var upptagna. Sammanlagt tre barn kom in med deras mödrar som fötts hemma eller på vägen till sjukhuset. Det är svårt att hjälpa till när man inte är utbildad barnmorska, men vi försöker hitta sätt att stödja så gott vi kan. Exempelvis försökte vi hjälpa en kvinna i stora förlossningssmärtor som låg ensam i ett undersökningsrum. Johanna och Louise stod och diskuterade ingående hur de skulle få upp en termosflaska för att kunna ge te till kvinnan. In kommer tio amerikanska läkarstudenter i rummet och får se två västerlänningar som har sina vita region-skåne kläder och handskar på händerna, vilket gav intrycket av att Johanna och Louise är proffs på att förlösa barn och att de stod och diskuterade hur de skulle gå vidare i förlossningsarbetet. Men i själva verket handlade diskussionen om hur man får upp korken på en termosflaska.

Glad Midsommar!

Jennie, Louise och Johanna