Den gångna veckan har vi varit på sjukhusets Gynekologiska
avdelning. Precis som tidigare är det mycket nya intryck och många trevliga nya
människor att lära känna. Avdelningen är uppdelad i två delar, den ena för
aborter (som endast är lagligt i Tanzania om en fullgången graviditet kan
innebära livsfara för kvinnan) och den andra för diverse gynekologiska
sjukdomar. Dessvärre har dagarna kantats av många traumatiska händelser och
många sorgliga livsöden. ”Den kvinnliga smärtan” som Louise och Jennie skrev om
i sin C-uppsats är här mycket påtaglig, både i form av att som ung kvinna bli
gravid och tvingas till ett allt för tidigt vuxenliv utan stöd från barnets
pappa eller sina egna föräldrar. Eller att bli tvingad till abort pga allvarlig
malaria, eller att inte ha råd att köpa mjölkersättning till sitt nyfödda barn
när bröstmjölken inte räcker till. Att vara mamma i Tanzania är mycket ärofullt
och det är den högsta statusen man kan ha som kvinna här. Ju fler barn desto
mer respekt. Ett tecken på detta är att mamman automatiskt döps om av
omgivningen efter namnet på sitt förstfödda barn, ex. kommer den nyblivna
mamman till dottern Grace att kallas Mama Grace av alla sina nära och kära.
Många kvinnor kommer in till avdelningen efter att ha utfört
hemmagjorda aborter, som oftast även är ofullbordade. Detta kan ge ödesdigra
konsekvenser, och sjuksköterskorna har berättat om när unga flickor i 14-16 årsåldern
kommit in efter hemmagjorda aborter och skadorna varit så stora att deras liv
inte kunnat räddas.
Förra helgen var vi på ön Ukerewe vilket är den största ön i
Victoriasjön. Det tog ca 3,5 timme med båt från Mwanza ut till ön. Ukerewe är bland
annat känd för sin höga population av albinos där de förr lämnades bort av sina
familjer och kunde få en fristad, dock träffade vi aldrig på någon, vet inte om
det är bra eller dåligt då de i vissa fall hålls gömda. Ön har en befolkning
som uppgår till ca 500 000 invånare och Nansio heter öns enda stad. Vi
spenderade en natt på ett av öns två hotell, och spenderade första dagen med
att cykla ca 3mil ut på landsbygden. Aldrig förr har vi känt oss så populära,
med vuxna och barn som ropande efter oss och följde oss antingen springandes
eller på cykel. Det kändes nästan som om vi cyklade ett lopp och hade en stor
påhejande publik längs hela vägen. Andra dagen gick vi upp tidigt för att åka
till ett kooperativt kokosnötsplantage driven av byns invånare. Därefter tog vi
oss till Chiefs Palace, ett stort vitt hus med fladdermöss och fladdermössbajs på
hela övervåningen. Till vår stora besvikelse var inte själva Chiefen där utan
han bor och jobbar i Österrike och är gift med en tyska!
Innan vi tog båten hem besökte vi även en traditionell
medicinkvinna på hennes gård. Först fick vi sitta och vänta i en timme, sedan
blev vi inbjudna i hennes lilla lilla hydda. Vi fick sitta där och ställa
frågor. Det visade sig att denna medicinkvinna drömde om sina patienter, om hur
hon skulle behandla dem och om de skulle bli friska eller ej. Vi hade mycket
kluvna åsikter om denna kvinna, dels kände vi avsky för hennes arbete som
skadar så många människor och tar så mycket pengar ifrån dem. Men å andra sidan
såg vi hur mycket hon trodde på sina krafter och verkade vilja väl, och i den
mån är hon som vilken hälsovårdsarbetare som helst.
Johanna, Louise och vår vän och granne Julia gick ut för
första gången igår kväll. Tydligen skulle en tjock kongolesisk Bongo Flava*
artist dansa och sjunga på ett hotell i stan. Men istället var det två unga
killar som sjöng swahili-covers hela kvällen. Vi hade roligt och det var kul
att komma ut och träffa folk.
Hoppas alla ni där hemma har det bra/ Kwa herini!
*Musikstil ursprungligen från Dar es Salaam som är omåttligt
populär här. Musiken är en blandning av amerikansk hiphop, afrikanska rytmer,
R&B, reggae, dancehall och andra tanzanianska musikgenrer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar